”Vad är det med allt...?”

Grubbel i det gröna.

Jag och lillkillen, som är tio år, har lagt oss på filten i gräset. Vi ska planera helgen, vi är lagda åt sånt. Ska vi åka till sjön eller plantera pelargoner? Åka upp på berget och äta sommarglass – och ska vi sedan kanske hälsa på mormor, mormor som är gammal nu.

Jag inser att han har varit tyst ett tag när han plötsligt säger: ”Vad är det med allt?”

Något gör mig kall inombords. ”Hur menar du?” frågar jag. ”Jamen, vad är det med allt?” säger han. Min blick vandrar mellan syrenen, bomullsmolnen och de blekta tegelpannorna. Jag ser på hans ansikte. Han säger: ”Vad är meningen med alla dagarna? Själva livet liksom.”

Min reaktion är konstig, jag vet, för jag svär inombords. Jäkla skit, tänker jag, ungen är lika skruvad som jag var som liten. Grubblar över livets mening vid tio, blir tungsint av att man ska dö innan man kan hantera det ett minsta dugg.

Jag frågar vad han tror, han frågar vad jag tror. Han är olycklig, jag ser att han fattar; döden bakom knuten. För att han inte ska tro att han är tokig säger jag: ”Du vet, det finns folk som jobbar med att tänka på sånt här. Filosofer. För det finns inga svar som gills för alla.” Han blir förvånad, men nöjdare.

Vi ligger kvar i de allt varmare solstrålarna. Ja, nog kan man undra. ”Vad är meningen med alla dagarna?” Hur lever man och hur ska man leva? Jag har ändå varit noga, tycker jag, med mina val. När val är svåra tar jag till mitt knep: jag låtsas att jag är 80 år och ser tillbaka på livet och frågar: Hur borde jag ha gjort där? Då blir svaren ofta så tydliga.

Det lätta är inte alltid det rätta och man får jobba för att bli lycklig. Tacksam. Förhålla sig till olycka som ingår. Jag vet att många blir arga när man säger så, många menar att lycka är ytligt och egoistiskt. Men betänk motsatsen: vi får ett liv och tillbringar det i missnöje. Gör det någon annan glad? Nej, otacksamt slöseri, menar jag.

”Ska vi gå en vända i trädgården?” säger lillkillen. Huvet på sned och lite gladare nu.  Hmm... bytte han ämne nu?

Eller gjorde han kanske inte det?

”Klart vi ska”, säger jag. Jag tar honom i handen och så travar vi iväg. Det är sommar, vi är friska och meningen med ”alla de här dagarna” får vi alla uppfinna åt oss själva. Men för mig ligger det snubblande nära att få gå hand i hand med min lillkille, en vända i trädgården.

 

PARTY, PARTY!

Jag ska på fest och sätter några borstnejlikeplantor i en fin kruka. Ser inte mycket ut för världen nu, men desto roligare för värdparet när det tar fart.

Här är fler gåbortspresenter!

En handfull morötter som får stå rakt upp mellan broccolibuketter och hängande bönor, omgärdade av en krans av kryddgrönt.

Fräscha salladsblad samlade till en bukett, kompletteras med små flaskor olivolja och balsamvinäger.

Hemmavikta fröpåsar av fint papper med egna frön. Ge bort en trave, vackert ihopbunda med ett snyggt band. 

Pelargonsticklingar (rotade) är perfekta att ge bort i en liten kruka.

En bukett av olika vackra kryddor.  Bind ihop den med bast så att värden kan hänga den på tork.

Tack för tips säger vi till facebookarna Sylvia, Ellen, Anki och Per-Arne!