Vi publicerar därför Lena Israelssons (köksträdgårds- och grönsaksguru och uppskattad medarbetare i Allt om Trädgård) yttrande här, och hoppas att det också ska inspirera fler att skriva till Jordbruksverket! För som Lena skriver på Facebook: ”Motstånd räknas numera i antal remisser!”

Skriv ett mail, som inte behöva vara så långt som Lenas, men ju fler som svarar desto större chans att vi kan fortsätta att ta del av det breda sortiment som idag finns hos våra svenska förfirmor och deras kataloger. Ju fler som skriver, desto bättre!

Skicka ditt maill till: jordbruksverket@jordbruksverket.se. Ange Dnr 22-12263/10

2011-01-27

Yttrande ang Jordbruksverkets förslag till föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter (dnr 22-12263/10)

Jättebra att jordbruksverket tagit till sig kritiken i första remissrundan och prutat på avgifterna för registrering av frösorter!

Dessvärre medför även detta förslag en inskränkning när det gäller tillgången till så kallade amatörsorter. Ja, alla krav på registrering stryper mångfalden. Så här drabbas vi fritids- och husbehovsodlare:

1. Vi förvägras frön som passar i vårt klimat. Svenska odlare är hänvisade till frön producerade i Syd- och Mellaneuropa och för syd- och mellaneuropeiskt klimat. Under senare år har dörren gläntats till kinesiska, ryska, kanadensiska och nordamerikanska fröskatter. Här finns de sorter vi behöver, sorter som trivs i vårt klimat.

Dessvärre kommer kravet på registrering att försvåra och i värsta fall omöjliggöra import. Vid registreringen krävs att sortens historia dokumenteras. Det är arbetskrävande och ofta omöjligt. Vad vet vi till exempel om de kinesiska slanggurkorna Syuo Long eller Xin Tai? Just ingenting, förutom att de är oslagbara på friland och att det inte finns någon motsvarighet inom EU. Men det räcker inte som dokumentation.

Sedan är frågan – vilka fröhandlare kommer i framtiden att jaga fröfynd i länder utanför EU om detta lönas med krav på en orimlig byråkrati?

Det är sorgligt att tänka sig att vi förvägras tillgång till en sortskatt som skulle kunna ge den svenska fritidsodlingen ett enormt uppsving.

2. Fröpåsarna blir dyrare Frön i portionspåsar har ökat kraftigt i pris. I dag är det inte ovanligt att en påse med några ynka frön kostar 30 kronor. Registreringskravet innebär ökade kostnader för fröföretaget, vilket i sin tur leder till prishöjningar för oss frökonsumenter. Frågan är om vi då inte når smärtgränsen, det vill säga priser som är så höga att det inte längre lönar sig att odla.

3. Grönsaksvågen kommer av sig. De senaste fem åren har Sverige upplevt en veritabel grönsaksvåg. Det odlas matnyttigt som aldrig förr i Sveriges 2,5 miljoner koloni-, fritids- och villaträdgårdar. Odlingsboomen är en folkhälsopolitisk hit, leder till att vi rör oss mer, äter bättre, bryr oss mer i miljön, blir avstressade osv.

En bidragande orsak till odlingsvågen är fröna. Det vill säga att vi har fått tillgång till många fler frösorter, inte minst gamla, och därmed till grönsaker som inte går att köpa för pengar.

Jag håller ofta föredrag om köksväxtodling och vet att det rikare utbudet av frösorter är en av de starkaste drivkrafterna till odling. Det märkliga har dessutom inträffat att fritidsodlarens experiment i hemmaträdgården har inspirerat småskaliga odlare att satsa på ett djärvare utbud, vilket också letat sig ut i handeln. Det var inte ICA eller Hemköp som kom på idén att lansera svarta tomater, gula morötter eller eklövssallat. Nej, det var i fritidsträdgårdarna det startade. Den utvecklingen riskerar nu att hämmas.

Vad talar för registrering?
Ett argument för registrering som framförts är att det är nödvändigt för att vi ska kunna lita på att sortnamnen stämmer, det vill säga att en uppgiven sort verkligen är just den sorten.

Jag har gjort en genomgång av årets frökataloger och utifrån min kunskap konstaterar jag att ordningen är god. Fröfirmorna har lagt ner ett imponerande jobb på att hålla ordning på sortnamnen så att förväxlingar inte sker Det gäller i synnerhet de fröfirmor vars nisch är att sälja kultursorter (gamla sorter). Vi kan alltså lugnt överlåta ordningsfrågan åt marknadskrafterna. Om en fröfirma mot förmodan skulle stöka till det kommer vi frökonsumenter att välja en mer ordningssam fröleverantör.

Några andra hållbara argument för registrering har jag inte hittat. Ja, bortsett från det faktumet att EU-direktivet kräver det.

Slopa registrering och avgifter!
Min förhoppning är att Jordbruksverket slopar alla avgifter. När det gäller EU-direktivets krav på registrering hoppas jag att jordbruksverket bistår fröfirmorna med registrering och nödvändig dokumentation.

Men framför allt bör Sverige utnyttja möjligheten att kräva undantag från EU-direktivens krav på registrering. Detta med hänvisning till vårt extrema klimat.

För övrigt har Sverige undertecknat det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Det förpliktar Sverige att ta strid för den odlade mångfalden. Till den hör amatörsorterna.

Med vänlig hälsning
Lena Israelsson
Fritidsodlare, journalist och författare av trädgårdsböcker