För vem har inte planterat buskar för tätt? Erkänn? Nå, hur som helst, i iver att bygga rum planterade jag buskarna som skulle bli vägg på tok för tätt. Till en början ger det ju skön effekt, men nu! Tio år senare! Var börjar häggmispeln och var slutar flädern? Var ÄR flädern förresten, jo där ja – bakom björkspirean som kämpar under schersminen – som hoppsan! är intvinnad i humlerankor som slingrar sig långt långt bort mot rosbusken… Med andra ord: det är en enda röra. Men nu leker jag Edward Scissorhands. Flipp flipp. Jag klipper isär alla växter från varandra. Och se – det ser välskött ut! Som om någon har tänkt. (Det blir ju nya bekymmer nästa år när de klippta grenarna förgrenar sig galet, men varför bekymra sig om morgondagen?) Nu rundas häggmispeln skönt av och får en egen kontur. Flädern tar snyggt vid strax bakom. Björkspirean avtecknar sig stolt, befriad och upphöjd till egen individ. Aldrig har väl några centimeters lucka varit så betydelsefulla! Rekommenderas.

Därtill har jag uppfunnit ett nytt budord: Inget förvedat får nudda mark. Upp från marken bara! Som skeppsbrottsleken för alla vedartade. Det blir så mycket vackrare när jag klipper bort grenarna som berör marken. Buskarna lyfter. Hokus pokus. Det ser ut som ordentliga buskar i en ordentlig människas trädgård! Ett pinnhål högre upp på skalan från slumtomt till trädgård.

Sen är jag inte den som brukar kära ner mig i redskap. Kanske för att de i min vård dör en alltför tidig rostdöd, och sådant kan skapa anknytningsproblem. Men den här nya Fiskars-sekatören som jag har är så himla bra, och då måste jag ju tipsa er. Om grenen är för kraftig för att klippa av, klipp då bara en gång till så växlar sekatören upp och biter, räcker det inte så tugga en gång till. 1-2-3 så är du genom. Man får kraft man inte har. Vem vill inte ha det? Lycka till!

I BONDTÖLPARNAS TID

Jag känner trendvindar. Som doftar dynga. Jag talar förstås om bondgårdsromantiken.

Förstora

I bondstilen får arrangemangen absolut inte kännas... arrangerade. Det hela ska mest ha råkat bli stående nånstans, som buxbomsklotet i zinkhink. Inget estetiskt dalt, korna ska ju mjölkas!

Här plockar vi inte undan spadar och spett, de står alltid där under takutprånget, de används ju hela tiden…

Oklippt gräs. Klippa, klippa och klippa... Ungarna säger: Orka!?. Bondromantikern säger: Hinna!? 

Så tuvorna får frodas.

Förstora

Gummistövlar är kung. Här ett par som klipptes av och blev kvar på fötterna hela sommaren. Sköööna. Och rätt attribut för bondgårdsromantikern. Passar till gammal Volvo herrgårdsvagn och Grålle-traktor.

I KOMMANDE NUMMER av Allt om Trädgård

  • Trendspecial 2010!
  • Fattar noll men för pinsamt att fråga?
  • Vi gör det ändå.
  • The English cottage garden – stilstudie.
  • Tuffa växter för tuffa lägen.
  • Rosenportaler.
  • Återskapa sommartorpet.
  • Årets nya fröer!
  • Den lilla tomten: Designerns hemligheter.
  • Stamma upp själv.