Mor är lat!

Vet ni vad min trettonåriga son sa häromdagen?

Vi kom in på vad han ärvt från oss föräldrar och han tyckte att han var lik sin pappa i sättet. Jag lade huvudet på sned och fiskade moderligt: ”Och på vilket sätt känner du att du är lik mig då?”

”Ja...”, sa han, ”jag är ju också ganska lat.” Jag gapade. Lat? Jo, så menade han, och verkade inte tycka att det var något märkvärdigt. I ren dårskap fortsatte jag: ”Men finns det inget annat som du fått från mig då?”

”Nja... jag är nog mer lik pappa”. Och sen ordagrant: ”Jag och pappa kan hålla ordning i ett rum och så, du har ju böcker och tidningar överallt.” Puh! Kunde jag annat än skratta? ”Men jag lagar mat och städar varje dag!” försökte jag. Han log: ”Jo, men helst gör du annat”.

Självklart, vem sätter inte hellre spaden i jorden, tänkte jag, men tog till den uppfostrande tonen: ”Jag jobbar mycket och hårt, det vet du väl?”   ”Jo”, sa han, ”det gör du. Det gör jag med när jag vill.” Som om vi där möjligen hade en liten likhet. Men nu var jag tvungen att fråga: ”V ad är det jag inte gör då?”

Han ler. ”Du gör väl allt som behövs, men du är ju inte så intresserad av städning. Håller inte på så mycket med gardiner och så.

Helt sant, kanske noll timmar om året. ”Säg vad du tror att jag gillar då?” maler jag nyfiket. ”Tjaa.. du gillar att läsa.” (O ja, absolut!) ”Hålla på i trädgården, promenera, vara med dina barn.” (Yes, bingo!) Och då kunde jag inte låta bli: ”Tänk en skala 1–10, där 1 är lägst och 10 högst, hur lycklig tror du att jag är då?” ”Hmmm...” mumlar han, ”du är nog på så där 8–9?

Och så går han därifrån. Och när han stängt dörren om sig så far min näve upp i luften: ”Yes!!!” väser jag, glad och rörd för att ungen känner mig! Jag blir aldrig som den perfekt husliga Bree i Desperate Housewives. Jag vill inte. Jag vill ha tid för annat. Och om någon tycker att jag är lat för att jag inte trixar fram blanka golv och välstrukna gardiner, då må det vara hänt. Min son satte egentligen fingret på min formel: lagom nivå på hushållsarbetet + tid för barn + trädgård + promenader + läsning = 8–9 på lyckoskalan.

Hur ser din formel ut?

TEAMET SER LJUSET!

Med ljuset går trädgårdsnerverna igång. Men vad gör man innan odlingen tar fart? Själv letar jag loppisburkar att odla citrongräs i. Citrongräs finns i mataffären, sätt i vatten så rotar det sig. Plantera i kruka eller burk!

Siv Andersson, marknadschef

Jag fick nyss spader på allt som känns vinter. Julblommorna åkte ut. Nu har jag tulpanfrossa – olika färger, olika sorter – jag vill ha massor!

Anna Lagerman, layoutare

När nattemperaturen stannar över noll går min inre termostat igång, jag börjar med att göra en vår-kruka med lökar och smågrönt från julgruppen, till exempel enar och murgröna.

Viveka Ljungström, redaktionschef

Varje vecka köper   jag hem nån fin liten kruka med pärlhyacinter eller iris. Då känns det som vårvinter åtminstone! Och så slänger jag dagliga blickar på påsen med kronärtskocksfrön – hög tid att få dem i jorden!