I vänstertrafikens land

 

FÖR EN TID SEDAN HITTADE JAG en liten bandspelare i min skrivbordslåda, en sådan med miniband, som är pytteliten och ryms i en ficka.
   Nyfiket tryckte jag på play.
   En viskande, hetsig röst. Den rabblade så tyst att jag inte hörde mer än något ord här och där. Surr, skrap och sus, sen några ord ”bredvid stengången en låg...” eller ”upp efter muren klättrar...”.
   Jag fipplade upp volymen. ”Framför rosorna har de planterat...” (med stapplande uttal): ”Campanula persicifolia...”. Nämen! Plötsligt mindes jag! Det var ju jag! Som for runt i engelska trädgårdar med bandspelaren som fastlimmad mot munnen för att rabbla idéer jag skulle sno.

BANDET RULLADE OCH ETT LASS bortglömda minnen ramlade över mig: vi hade tagit flyget till England, i resan ingick hyrbil så vi försökte vrida om alla hjärnhalvor till vänstertrafik – redan i parkeringshuset på flygplatsen skrapade vi i cementstolparna – och susade ut på landsbygden. Smala kurviga vägar à la Morden i Midsomer. Vi snokade rätt på flera trädgårdar varje dag – Hidcote Manor, Mottisfont Abbey, privata öppna trädgårdar..., jag beställde afternoon tea i parti och minut och kladdade clotted cream över både scones och mig själv – perfekta skönt nördiga trädgårdsdagar! (Bortsett från att jag mådde illa, jag var med barn och varje morgon klockan fem var jag likt ett djur tvungen att ut och söka föda. Men ändå.)

OCH JO, DET FINNS SPÅR AV RESAN i min trädgård. Exempelvis Campanula persicifolia (storklocka) som fick mig att stappla på latin bor nu här. Och en Nevadaros
 – som jag i glad hysteri skrek om i bandspelaren när jag insåg att den klarade min zon 4 – den står vid vårt härbre.
Resor är inspirationskrut av bästa slag. Liksom vackra bilder på vackra trädgårdar!