Lite rabarberhistoria

Medicinalrabarbern var länge en dyrbar handelsvara och kostade tre gånger så mycket som opium i London på 1600-talet. I mitten av 1700-talet planterades de första fröna av det som ansågs som den ursprungliga medicinalrabarbern i Europa.

Här i Sverige anlade läkaren och botanikern Peter Jonas Bergius under 1700-talet en rabarberplantage med flera tusen plantor vid sin gård Bergielund i Stockholm. Pulver från roten användes sedan vid sjukhusen i Stockholm, och torkad rabarberrot användes ända fram till 1960-talet vid svenska apotek.

Det finns cirka 60 arter av Rheum som växer vilt i norra och centrala Asien. Matrabarbern har antagligen utvecklats genom spontana korsningar mellan Rheum rhaponticum och Rheum rhabarbarum som sedan förädlats. Rheum-släktet kom till Sverige efter den långvariga och mödosamma jakten på den äkta medicinalrabarbern Rheum officinale. Sedan flera tusen år tillbaka har dess rot ­använts i traditionell kinesisk medicin, framförallt mot magåkommor. Ryktet om dess användbarhet och goda verkan mot till exempel livshotande sjukdomar som dysenteri och barndiarréer, nådde Europa tidigt och satte fart på ansträngningarna att få hit den.

Rabarberkompott med äpple

På såväl öst- som västkust har man traditionellt lagat rabarberkompott och ätit till rökt fisk. Rabarberns syrlighet passar bra till rökt och salt mat, inte bara som efterrätt.

1 kg rabarber 2 äpplen
saft av 1/2 citron
2 msk vatten
1 kg strösocker
25 g smör

Skär rabarbern i centimeterstora bitar. Skala äpplena, kärna ur och skär dem i grova bitar. Lägg rabarber och äpple i en kastrull, häll på citronsaft och vatten, och sjud på låg värme i 5 minuter. Tillsätt sockret och rör tills det är upplöst. Tillsätt smör (det hindrar att skum bildas). Öka värmen och låt koka utan omrörning i cirka 10 minuter. Kompotten ska ha syltkonsistens när den är färdig. Om inte, låt den koka lite längre.

(Receptet är hämtat ur Ingar Nilssons bok ”Rabarber”, Natur & Kultur)

Förstora Rabarber i köksträdgården.

Rabarber i köksträdgården.

Sant och falskt om rabarber

En rabarberplanta kan bli hur gammal som helst. 
Falskt:
En rabarberplanta har som regel en livslängd på 8–15 år.

Det finns flera hundra olika sorters matrabarber. 
Sant:
72 olika sorter finns också till beskådande på Sveriges lantbruksmuseum Julita utanför Katrineholm.

I matlagning har rabarbern alltid främst använts i desserter. 
Falskt:
De äldsta recepten på rabarber är från det persiska köket där rabarbern används i bland annat köttgrytor.

Det är oxalsyra som ger rabarbern dess karakteristiska smak. 
Falskt:
Smaken bildas framförallt av äpplesyra.

Rabarberns vanligaste användningsområde är i olika medicinska botemedel. 
Sant:
Rabarbern odlas och används fortfarande i traditionell medicin i Kina, Tibet och Mongoliet.