Rosésallat

Förstora

Rosésallat.

Cichorium intybus är rödbladiga varianter av cikoria-arter. De bildar hårt knutna huvuden med besk smak. Arten växer vilt i den norra alpina delen av Italien och tål ner till minus 15 grader.

Kan ätas som den är med en god vinägrett, den beska smaken behöver balanseras med syra och sälta. Godast är den kanske blandad med andra sallatssorter, men i Italien, där den heter radicchio, serveras den också grillad.

Mangold

Förstora

Mangold.

Beta vulgaris ssp. vulgaris är egentligen en odlad variant av beta. Har odlats i flera tusen år. Bladen är alltid gröna, men stjälkarna kan vara både röda, gula och vita. Stora blad bör tillagas, men de späda bladen kan ätas som sallad.

Trädgårdsmålla

Förstora

Atriplex hortensis.

Bladen på den rödbladiga trädgårdsmållan bör skördas kontinuerligt, så att plantan inte hinner bli för stor och gå i blom. Då försämras smaken på bladen.

Salladssenap

Förstora

Brassica juncea smakar senap och pepparrot i skön mix. Vackra, lätt tandade, strimmiga blad.

Sallads­senap är mycket köldtålig och tål ­flera minusgrader. Kan därför sås sent på ­säsongen. Så i flera omgångar, skörda bladen som små så kommer det nya blad efter hand. En riktig favorit i kökslandet och lilla odlingslådan.

Grönkål

Förstora

Brassica olearcea.

Den krusiga, mörklila grönkålen ’Redbor’ får ännu mörkare, intensivare färg efter någon frostnatt. Dekorativa även på senhösten. Tillaga den som vanlig grönkål eller finhacka färska blad och blanda i sallader.

Läs mer om röda sallatsblad!

I Allt om Trädgård nr 9/2011 finns en artikel om röd sallat. Missade du det numret i våras kan du beställa den här.