Utbredningsområdet för smörbollar, Trollius, är stort i vårt land – de förekommer, om än sällsynt, ända ner i Skåne på fuktiga ängsmarker. Blomningstiden infaller förstås tidigare i södra halvan av landet, under sköna månaden maj. Det är lätt att tänka sig att pigorna på sätrar och fäbodvallar beundrade de vackra blommorna, och kanske fick de hjälp av någon dräng att gräva upp en tuva och bära hem till gården framåt höstkanten när flyttlasset gick den vägen med kreatur och allt. Och så rotade sig smörbollarna även i våra trädgårdar där de sedan århundraden intar en kär plats bland många andra mormorsväxter.

Förstora

Härdighet från Lappland

Även Linné uppmärksammade förstås smörbollarna på sin Lappländska resa:

”I våra fjälltrakter frodas ymnigt denna synnerligen ståtliga växt samt förlänar deras slätter och kullar genom sina gula, bjärt i ögonen fallande blombollar, ett högst tilltalande utseende. Ej sällan visar den sig äfven vid stränder i skogsbygden.”

Linnés citat säger egentligen allt. Förutom att växten är vacker, ståtlig och härdig samt har gula, stora blommor får vi veta att smörbollar växer i gräsmark och vid stränder, den vill alltså ha ett öppet läge med gott om fukt i jorden. Detta är upplysningar som vi trädgårdsodlare idag också har stor nytta av. För den som har en lerig och fuktig jord, som ofta anses besvärlig att odla i, är smörbollar ett självklart val.

Smörbollar behöver inte krusas, de är så härdiga att de växer ända upp till 1200 meters höjd i Lule Lappmark – det är en bra bit ovanför trädgränsen där sommaren är kort och klimatet kärvt. Det betyder även att de klarar lite skuggigare lägen i sydligare trakter – blomningen, som i det vilda sträcker sig över tre veckor – kan då också hålla ut längre. I ett riktigt soligt och gassigt läge går blomningen över onödigt fort, dessutom kan bladen drabbas av mjöldagg om det blir för torrt och plantan misstrivs allmänt. Där säsongen är lång så kan man klippa ner plantan direkt efter blomningen och få ytterligare en blomning senare på sommaren, det hinner den gott med.

Förstora

Odla Trollius

Den kanske naturligaste platsen i trädgården är vid trädgårdsdammens kant, speciellt om man har inrättat en sumpzon där vatten från dammen kan tränga in och göra jorden rejält fuktig. Jämfört med släktingen kabbelekan, så trivs smörbollarna något torrare och blommar en månad senare, men tillfälliga översvämningar hindrar inte smörbollarna från att trivas. Den som experimenterar med torvpartier och våtbäddar i trädgården bör heller inte glömma smörbollarna eftersom det är exakt rätt miljö.

För de flesta är det ändå den vanliga rabatten som blir målet för smörbollsplantorna och då ska man alltså se till att läget inte blir alltför gassigt. Smörbollar gillar svalka, och ju längre söderut man kommer, desto mer skugga kan man ge dem. Ju soligare läget är, desto mer bör man tänka på att jorden bör vara fuktighetshållande – gräv gärna ner torvmull och kompost för detta ändamål.

Har man ”problemområden” i trädgården, som är för leriga och blöta, ja då ska man absolut överväga smörbollar. Sätter man plantorna på en plats med god fuktighet så kan man räkna med att de trivs och utvecklas fint och blir riktigt långlivade. Ja, likt pioner finns det ingen bortre gräns för hur gamla plantorna kan bli. Dessutom håller de sig på sin plats och bildar med åren en allt kraftigare och vackrare tuva.

Förstora

Sorter och arter

Släktet innehåller ca 30 arter, och är vitt spritt, det finns även amerikanska arter, dessa är enkla och låga och brukar kallas smörskål. När vi talar om smörbollar så tänker nog de flesta på våra runda, bulliga, gula och glada inhemska art som tillhör arten Trollius europaeus. Namnet indikerar att utbredningen är europeisk och det stämmer bra, frånsett västra och södra Europa, där det blir för varmt och torrt förutom i högre bergstrakter, så växer den i stort sett i hela Europa, fram till Uralbergen, som utgör en gräns. Öster om Ural, alltså i Sibirien, hittar vi orange smörboll, T. asiaticus, som delar färg med den sydligare arten kinesisk smörboll, T. chinensis.

De här tre arterna bildar faktiskt en glidande skala när det gäller karaktärerna: den klargula europeiska och den asiatiska orange smörbollen har samma fyllda, bulliga blomma, men färgen skiljer sig åt. Den senare gör egentligen inte skäl för namnet smörboll eftersom den har en helt öppen blomma, utan fyllnad. Däremot har den mycket framstående nektarblad, vilka sticker rakt upp, som lansar ur blomman. Nektarbladen finns också hos vanlig smörboll, men där syns de inte på grund av att de bulliga kronbladen omsluter dem.

Även höjd och blomningstid skiljer sig åt: tidigast är europeisk smörboll – om denna blommar från mitten av maj och blir 50 cm så kommer den kinesiska smörbollen en månad senare och blir nästan dubbelt så hög. Sedan finns det framkorsade sorter med höjd, blomningstid och färg allt däremellan, och det är främst dessa som vi hittar i trädgårdshandeln, under namnet trädgårdssmörboll, Trollius x cultorum. Det finns ett stort antal framkorsade sorter, vilka kombinerar blomfärg och -form, höjd och blomningstid på olika sätt.

Förstora

Några exempel: ’Earliest of all’ 60 cm, är tidig, fylld och gul; ’Orange Globe, 60 cm, är fylld och orange; ’Lemon Queen’, 50 cm, är citrongul och bollformad; ’Orange Princess’, 75 cm, orange och bollformad, men ibland saluförs en chinensis-liknande klon under detta namn; ’Alabaster’ och ’Cheddar’ har gräddgula, bollformade blommor med gula ståndare på medelhöga stjälkar.

Av den rena arten T. europaeus saluförs den citrongula och medehöga ’Superbus’ med tidig blomning. Av kinesisk smörboll finns ’Golden Queen’ som är hög, ståtlig och sent, in i juli, blommande.