I en skog av kransveronika

Kransveronika Veronicastrum virginicum ’Album’.

Den är verkligen tacksam och ”odlingsvärd” som det brukar heta. Häromåret utnämndes kransveronika till Årets Perenn. Stadig och reslig gillar den gärna lite fuktigt om rötterna, men även en het och torr sommar som denna har den fungerat bra i de olika rabatter där den växer i Gläntan.

Även nu när regnen kommit, och det stundom blåser en del, så viker den sig inte. Humlor och fjärilar gillar också kransveronikan. I år när det varit någon slags idealsommar för både humlor och fjärilar (dessvärre för en och annan geting, också...) och trädgården verkligen surrar (stora fjärilar låter nästan som småfåglar när de flaxar med vingarna!) så är det tur att det finns många blommor i trädgården som tar hand om deras behov!

Egen färsk potatis

Hundarna är alltid intresserad av vad som händer i köksträdgården, även om whippettiken TinTin inte direkt har potatis på sin favoritmeny.

Inspirerad av artiklar i Allt om Trädgård, potatisprovning hos Niklas Ekstedt (Niklas mat) på restaurang 1900 och potatis från Larsviken sattes potatis tidigt i maj – och nu skördar vi resultatet!

En dryg pallkrage per sort, och hittills har vi njutit av ’Anya’, ’Mimi’ och ’Lady Cristl’. Alla tidiga sorter, där favoriten just nu nog är ’Anya’. Det räcker med nykokt potatis, lite olivolja, färskt kryddgrönt och just inte så mycket mer. Mums!

Nu är det också snart dags att prova den franska sommarsorten ’Belle de Fontenay’ (1885). Jag längtar redan!

Som nybliven potatisodlare är jag fast, och vilken tur att det finns så många olika sorter att prova, redan till nästa år. Besök hemsidan hos Larsviken, och lockas av alla beskrivningar på udda och mer ovanliga sorter. Det är annat det än vad som mest bjuds i livsmedelsbutikernas likriktade utbud – och garanterat mycket godare.

Fler klematis

Det var ett par år sedan som klematis ’Königskind’ planterades i en stor låda tillsammans med annat smått och gott – blommor i blått och lila tillsammans med ett prasslande japanskt prydnadsgräs. Men somrarna var långa och blöta och ingenting blev riktigt som det var tänkt i just den lådan.

Vi trodde att den gått förlorad (och ångrade kanske lite att vi inte gjorde som det står i handböckerna och trädgårdstidningarna...) Dvs att en nyplanterad klematis ska beskäras, för att koncentrera sig på att etablera sig på rotnivå neråt i stället för att orka blomma uppåt och ovan jord!

Nåväl, i fjol kom det en och annan blomma, men det såg ändå inte särskilt lovande ut. Men i år ser det verkligen helt annorlunda ut. Lågväxt och kompakt, med massor av knoppar på väg att slå ut efter de första blommorna. (Den matchar också blåblommande salvia och lila fackelblomster på en vit matta av snöflinga i samma låda...)

Perfekt!

PS/ Läs mer om årets klematisblomning i en tråden nedan på Trädgårdsforumet här på Alltomtradgard.se

Det blommar av klematis!

Clematis viticella ’Alba Luxurians’.

Efter en period med intensiv hetta, kom regnen. När solen nu kommit åter sträcker växterna på sig och blomningen får en rejäl skjuts. Trädgården mår redan bättre, den också.

Clematis viticella ’Alba Luxurians’ har nu vuxit några år vid ett av trädäcken, men det är i sommar som den tagit fart på riktigt. Nu täcker den en hel kortsida med eleganta blad, och massor med knoppar. Först tror man att det kommer ännu fler blad, men sedan vecklar blomman ut sig i en jättefin kombination av vitt och grönt.

Nu hoppas jag bara att grannen vid däcket ’Mrs T Lundell’ (Clematis viticella ’Mrs T Lundell’) behagar blomma också. Hon har stått och stampat vid spaljén, men vill inte riktigt komma igång i år. Trots att samma växt på andra platser i trädgården, redan blommar.

Just viticella-klematis passar så bra vid uteplatser och spaljéer där man vill ha ett lättare och mer luftigt bladverk och vippiga blommor som hänger elegant på rad!

Jag tror verkligen att det finns en klematis för varje sammanhang – och i Gläntan blir de bara fler och fler...

”Aldrig en iris på dessa bleka fält...”

Iris i himmelsblått...

Jag ska kanske inte citera mer av Stagnelius just här och nu. Men det är lätt att bli känslosam, rentav poetisk när det blommar så här vackert i Gläntan. (Inte minst när just dessa irisar får mig att minnas en lärare i svenska, som fick de mest kaxiga tjejerna och stökiga killarna i klassen , att faktiskt läsa och analysera just Stagnelius…)

De första irisarna var himmelsblå, och hade sitt ursprung hos ”Kenneth på Söder”. Och precis som den danska blomsterkonstnären Anne Just beskriver det så fint, hur blå blommor plockar ner himlen i rabatten, fungerar de även i Gläntan.

Nu har de blivit fler och fler iris för varje år, och färgerna blir lite hur som. Sprider sig gör de oavsett – och ingen är gladare för det än jag!

Men tyvärr har jag inga namn eller så… Snyggt och överraskande är det, oavsett!

Iris-favorit i Frankrike!

Missa absolut inte det franska företaget Bourdillon, som är specialiserad på iris (men också pioner och vallmo...): Bourdillon. Där är det lätt att förlora sig helt, redan på hemsidan...

Naturlig trädgård

Minilandskap i naturen – mossklädd stubbe i urskogen vid Gläntan.

Om man tar bara ett halvt litet steg utanför tomtgränsen från Gläntan, ja då hamnar man i skogen. I den riktiga naturen. En natur som liksom bara ligger där och väntar, eller lurar, på att få ta över – trädgården.

När och om någon nu överger Gläntan, så skulle det naturliga och naturen strax krypa närmare och närmare för att till slut ta över helt. I en naturlig strävan att få ta över det onaturliga, eller den omhändertagna del av naturen som vi kallar – trädgård.

Och ändå: naturen klarar sig riktigt bra på egen hand! Utan egen trädgårdsmästare... En oförstörd helhet med naturliga dammar, vattenfall och detaljer som liknar arrangerade stilleben med mossbeklädda stenar som skulle kosta en förmögenhet i ett japanskt trädgårdsrum. Ett rum som egentligen är en gestaltning av naturen, en tolkad natur eller något tillrättalagt som vill likna det naturliga.

På något sätt finns det ett naturligt lugn ute i naturen. Naturens trädgårdsmästare sysslar med något annat. Där saknas måsten och krav, och får den (naturen!) bara lämnas i fred så kommer det fortsatt gå att hämta inspiration till trädgården - ute i naturen!

PS/
Inte helt sällan är det också show-gardens med tydliga referenser till naturen, som vinner pris vid prestigefyllda evenemang och trädgårdsutställningar. Exotism efter en nordisk förlaga och norrländsk skogsbacke kan vara höjden av god smak på Chelsea Flower Show. Här hemma är det något som vi tar för givet, och kanske inte ens tänker på som trädgård!


LÄSTIPS!
Härlig är jorden (Albert Bonniers förlag 1994-09) och Dårörtens triumf (Carlsson, 2005–09), av Kerstin Stjärne.
Engagerat och definitivt läsvärt om vad vi egentligen gör med jorden – både i ett större sammanhang, och i det lilla i den egna odlade jordlotten!

Värd att leta efter är också Susanna Roséns bok Naturlig Trädgård (Prisma, 2006)!

Från Spanien via Söder

För några år sedan fick jag en tuss med jord av min tidigare kollega Kenneth Nilsson. Jorden innehöll några små knölar och lite vissna gröna blad. Jag visste att det var spansk klockhyacint, men då såg de inte mycket ut för världen.

Idag har jag ett hörn i den nya häckrabatten i Gläntan, där innehållet i jord-tussen slagit rot, och spridit sig över förväntan. Just nu blommar de spanska klockorna jättefint i skydd av funkia-bladen, som snart ska ta över helt för att dölja de vissna klockorna. (Just precis så som det brukar stå i böcker och tidningar...)

Spansk klockhyacint Hyacinthoides hispanica, är en riktig liten snygging i rosa, som alltså dessutom breder ut sig på ett sätt som tilltalar mig och fungerar i Gläntans lite fria former. Men kanske gör den alltid det, eller så är den rentav ett ogräs. Vill minnas att Kenneth hade med sig många ”tussar” för utdelning på redaktionen – men det var nog mer ett tecken på skön trädgårdsgenerositet, vill jag tro, och inte släkt med det som Ellen Willmott (1858–1934) gjorde i England för länge sen. Hon som spred tistelfrön, silvermartorn Eryngium giganteum, i trädgårdar hon besökte, så frikostigt att växten idag kallas för ”Miss Willmott's Ghost”...

Nej, jag vet att det var det förra, och det är så roligt med alla historier som ligger bakom de flesta växterna i Gläntan. En gåva, en längtan, ett tips, en rekommendation, något jag läst i en bok eller en tidning – och till och med ärvda växter från en trädgård som annars dött med sin ägare.

Klockhyacinterna har sitt ursprung i Spanien, men kom till mig via Kenneths trädgård på Söder i Stockholm. Det känns bra!

En klematis i en en

Clematis ’Albina Plena’.

Det tog några år, men nu blommar hela enen (4+ meter upp i skyn). Eller, ja det är ju klematis Clematis sibirica ’Albina Plena’ E som pyntar den lite risiga enen. Blommorna hänger på tunna lianer som julpynt (midsommar-pynt?), och lyser upp en en som annars kanske dessvärre har sett sina bästa dagar.

På närmaste grann-enen växer en annan generös klematis ’Summer Snow’, men den blomningen dröjer ännu ett tag. Återkommer när det är dags för sommarens första klematis-snö i Gläntan…

Jag gillar verkligen tanken på att man kan pynta ett träd eller en buske på det här sättet. Det handlar om att ge olika klematis naturliga växtstöd. Flera rosor fungerar på samma sätt – speciellt användbart om man vill att trädgården ska få leva ett eget liv, ibland också med överraskande blomning.

Naturligt och lite romantiskt med bibehållen lantlig charm!

Trygg favorit!

Det finns nog ingenting som känns bättre så här års, än att ha en rejäl rulle fiberduk i trädgårdsboden. Ibland ser trädgården nästan ut som en samlingsplats för vita väsen som fladdrar lite här och där i Gläntan. Känsliga växter får flytta utomhus via pallkragar med fiberduk som tak – fiberduken släpper igenom ljus, håller kvar fukt och släpper igenom regn.

Låt sommaren komma, även om en och annan natt blir riktigt kylig!

I ormens öga...

Ormögats blå blommor lyfts fram av det friskt gröna bladverket!

Nåja, just ormarna får gärna hålla sig så långt som möjligt från Gläntan (jag skyller på oron över och omtanken om små barn och hundar, medveten om att det är jag som egentligen är gäst i någon annans natur, men det ju inte hela sanningen… och det är dessutom en helt annan historia!)
Ormöga Omphalodes verna (syn. Cynoglossum omphaloides) däremot, det är en trevlig växt. Oansenlig, kanske, underskattad, definitivt! En tidigblommande och grönskande perenn och marktäckare. Med fräscht och friskt grönt bladverk och små, små (pytte-) blommor i blått (finns också i vitt!). Efter att ha stått och stampat en liten stund, släpper den loss och täcker verkligen marken.
Min första kontakt med ormögat var genom en påse jord med några oansenliga gröna tofsar, som jag fick av min kollega Susanna Rosén för många år sedan. Jorden fick plats i ett hörn på en planteringslåda på takterrassen i stan, och efter en tid så fanns där ett fint ”Susannas hörn” med förutom ormöga även revsuga Ajuga reptans – sedan dess finns båda alltid i trädgården också i Gläntan.
Sådana där älskade måste-ha-växter, har de blivit, också!

Ormöga i blått, med den vita bredvid som kontrast och påminnelse om att favoritfärgen på blommor (vitt!) också finns på dem!
(Vita blommor syns definitivt bäst i en grön glänta i skogen, inte minst under den ljusa svenska sommaren...)

Magnus odlar dels på fönsterkarmen under takåsarna i Stockholms city, men hellre i trädgården i en skogsglänta, vid en sjö i hjärtat av Sörmland. Där familjens hundar också trivs allra bäst. Arbetar sedan många år på Allt om Trädgård, och när han inte lever “hundliv” eller på resande fot, så är det med fingrarna i jorden i trädgården på landet som han trivs allra bäst!