Faktabank

AA Pion, plantering, skötsel

Bild tagen av Anna NV Uppsala

Uppdaterad 19 juli 2016 av påskalla zon 1

  • Rensa pioner
    För två år sedan fick jag en hel pionträdgård levererad vid midsommartid. Det var ett tiotal hinkar med en salig blandning av kirskål, hallon och kvickrot. I detta fanns ett antal rötter med vidhängande slokande luktpioner. Oddsen för att klara detta till ett anständigre liv var inte de bästa. Hinkarna fylldes med torv så att rötterna blev täckta, de vattnades och ställdes under tak i skugga. I början av augusti plockade jag upp rötterna och spolade allt rent från jord, skar sönder i mindre bitar och rensade bort allt rotogräs. Delningarna putsades fria från blast och smårötter och alla dåliga brottytor snyggades till med kniv. Rötterna jordslogs sedan i mitt potatisland där färskpotatisen var uppäten. Senare på hösten grävde jag upp dem igen för att flytta dem till en uppförökningsyta. Då hade de flesta rötterna skickat ut nya små sugrötter och de såg allmänt anständiga ut. Förra sommaren kunde jag konstatera att de överlevt och ett par blommade med små och missformade blommor. I år kommer det upp till tio nya skott per planta. Om de klarar att blomma i år är ovisst men en betydande vitalisering är det av piionerna. Om ytterligre ett par år kommer de att vara helt i nyskick.

  • Klippa buskpion
    Naturligtvis så går det att klippa ner en buskpion till marknivå men varför ska du göra det? Det är bara de väl avmognade skotten som har god vinterhärdighet. Om du klipper hårt och dessutom gödslar så får du en stor årstillväxt men kanske lösare ved och sämre avmognad. Mitt råd är att du klipper det som är dött, ger lite PK-gödsel i slutet av växtperioden juli-augusti och lite NPK i april maj.

  • Klippa buskpion?
    Jag skar ner min P. delavayii helt till marknivå i våras. Den växte sedan upp med raketfart och blommade för första gången (!); trots att jag haft den i 5-6 år. En annan buskpion med fyllda rosalila blommor skar jag också ner helt. Den har vuxit upp och blivit lika stor den men den blommade inte.

  • Planteringsavstånd
    En luktpion behöver kring en meter för att kunna utvecklas väl. Andra småvuxna som dill- och herrgårdspioner klarar sig med hälften.

  • Varför blommar inte pionerna?
    Vanligaste orsakerna är omplantering, för djup plantering eller näringsbrist. Kolla hur djupt de sitter och fortsätt pysslandet. Sitter de för djupt kan du lyfta rotklumparna i slutet av augusti och fylla under med bra jord. Det du gör med pionerna i år kommer att ge utdelning först nästa år så ge inte upp.

  • Rotbildning
    Pioner bildar mest rötter på sensommaren – hösten. Jag har grävt upp nyplanterade pioner efter fyra veckor för att kolla. Rötter planterade i slutat av augusti, helt avblastade, hade nästan 10 cm långa vita sugrötter i slutat av september. Planterade i slutet av april, utan fördrivning i kruka, hade inga rötter i början av juni. Två vårplanterade krukodlade och två lika sorter barrotade planterade i augusti samma år har haft helt olika utveckilin. De barrotade etablerade sig och blommade bra efter ett par år. De krukodlade blommade första sommaren men sedan dröjde det betydligt längre innan de var ikapp de höstplanterade. Jag jämförde luktpionerna ”Sara Bernard” och ”Karl Rosenfeld”.

  • Dillpioner
    vill gärna ha lite lättare jord än andra pioner så gärna lite grovt grus i planteringsjorden och bra dränering.

  • Pionstöd?
    Jag har ett vanligt grönt plastat nät med lite större rutor. Det lägger jag på pionen direkt på våren. Sedan får det hänga med upp (med lite hjälp); när pionen växer. Det behövs inga pinnar eller nåt till nätet, det blir tillräckligt stadigt ändå och inget syns.

  • Dela och flytta?
    Visst kan pioner stå orörda på en och samma plats i 100 år eller mera men de växer inte och utvecklas så särdeles bra efter några tiotal år. Delning, avputsning av döda rötter och omplantering med ny jord efter 15-25 år vitaliserar plantorna.

  • Skillnaden mellan örtartade pioner
    tror jag nog är lite för omfattande att beskriva på några få rader. Det finns ett antal mer eller mindre bra böcker i ämnet. Josef Halda ”The Genus Paeonia” är den senaste som jag vet om, om än inte så särdeles bra. Klassikern är F C Sterns ”A Study of the Genus Paeonia” från 1946. Eftersökt och mycket bra. Jane Fearnley- Whittingstall Peonies. The Imperial Flower. 1999 är överkomlig men oduglig då det gäller pionarter. Page, M. , ”The Gardeners Guide To Growing Peonies”, 1997, är också överkomlig men inte särdeles läsvärd. Rogers, Allan , ”Peonies”,1996, är kanske också överkomlig men där står inte heller så mycket om arter. Krupke, Hermann, Passion för pioner, 1996, den enda på svenska men även den tunn när det gäller beskrivning av arterna. Dessutom är släktet just nu utsatt för kritisk granskning av många botanister så antalet arter varierar från dag till dag och från författare till författare.

  • Piongödning:
    NPK eller välbrunnen kogödsel på våren ett stycke från plantans skott. PK på sensommaren. Vedaska innehåller ganska höga halter PK och ska användas med måtta. Aska höjer även pH då den är rik på karbonater.
    Nedmyllning är normalt inte skadligt men bör inte göras djupare än 5 cm med tanke på pionens sugrötter.

    Täckning:
    – för utvintring behövs normalt inte men nyetablerde barrotsplantor kan behöva vintertäckning ett eller två år för att de inte ska frysa upp. Täckbark är det hittills bästa som jag testat. Det släpper igenom väta men skyddar rothalsen från uttorkning om den till äventyrs skulle bli exponerad genom uppfrysning.
    – mot ogräs är en smaksak men det viktiga är att lämna skotten utan fuktighetshållande täckning. Halm är förmodligen bra. Bark och träflis likaså men alla dessa är N-konsumenter då cellulosan bryts ner. Gräsklipp däremot är inte det men kan vara en inkörsport för mögel och rötsvampar. Ogräsrensning eller marktäckare är betydligt säkrare. Bra marktäckare eller ogräs är t. ex. ormöga och penningört.

    Dålig blomning kan bero på:
    – piongråmögel som kan utvecklas om plantan har för fuktigt kring skotten eller om de täcks med naturgödsel.
    – för skuggigt läge. Många pioner behöver sol för att utvecklas bra. Halvskugga brukar inte vara något problem men helskugga kan hämma blomningen.
    – genomrotade rabatter. Träd- och buskrötter är närings- och vattenslukare. Pioner som vill ha extra väldränerat kan uthärda och blomma bra i sådana lägen men luktpioner brukar sakta tyna bort.
    – dåligt näringsstatus. PK på sensommaren ger avmognad och knoppsättning. N ska man vara lite mer återhållsam med men en giva NPK på våren brukar vara gynnsamt.
    – för djup plantering. Ögonen ska inte sitta djupare än 5 cm och det får inte vara en grop runt plantan. En svagt upphöjd bädd med god avrinning är betydligt gynnsammare.
    – usel planta. Barrotade, höstplanterade är alltid bättre än plantskolekrukade vilka enligt plantskolisterna kan planteras när som helst. Rottillväxten för pioner börjar efter blomningen och en augusti-septemberplantering är optimal.
    – en kall och blöt sommar ger sämre blomning året efter.

    Jorden
    De flesta pioner vill ha näringsrik, lite tung jord. Gärna mullhaltig men helst inte åt det sura hållet. Näringsbrist kan orsaka intorkade knoppar och missfärgade blad.

  • Förberedelse för pionplantering
    Gräv ur spaddjupt med jord (ev måste du gräva ur djupare om roten är lång); och släng ner någr nävar med långtidsverkande gödning som Chrysan och ev lite dolomitkalk eller ben- och hornmjöl och dolomitkalk. Chrysan jag tycker är oslagbart då det både innehåller snabbt löslig näring och långtidsverkande, Algomin har jag ingen erfarenhet av. Grepa runt jorden i botten till ytterligare ett spaddjup så att gödningen blandas in i gropens bottenjord. Sätt ner roten till rätt djup och återfyll runt den med den uppgrävda jorden.
    Buskpioner ska planteras ner så att det ev. förädlingsstället kommer minst 10 cm under jordytan. Om de ska planteras med roten snett har jag ingen erfarenhet av.

  • Pionplantering – Mina erfarenheter:
    Pioner trivs i full sol men kan uthärda halvskugga. Lite tyngre, lerhaltiga, jordar är att föredra framför sandjord. Speciellt luktpioner kräver lerjord för att utvecklas maximalt.
    Planteringsområdet måste vara fritt från allt flerårigt ogräs och det bör förberedas, helst på våren, till minst 50 cm djup, gärna mera. Är jorden vattensjuk måste den dräneras och gör gärna en upphöjd rabatt då pioner inte tål att stå i ständig fukt. Speciellt känsliga är dillpioner och dess hybrider samt P. officinalis och P. mascula med dess underarter. Dessa grupper bör planteras extra väldränerat.

    Om du inte behöver dränera speciellt så gräver du ur 20-30 cm av jorden och lägger den åt sidan. Släng ett par nävfyllor med långtidsverkande organisk gödsel (ben- och horn- eller fjädermjöl eller Chrysan eller Osmocote); i hålet och blanda om med grepe ytterligare minst 30 cm djupt.
    Pioner uppskattar kalk och det kan vara bra att tillsätta lite dolomitkalk i bottenjorden. Blanda den övre, uppgrävda, jorden med kompost och välbrunnen stallgödsel ungefär två delar lerjord, en del kompost och en del brunnen gödsel. Fyll tillbaka med råge och låt detta ”mogna” till hösten. Odla gärna ettåringar eller grönsaker på bädden, det håller undan ogräset.

    I september eller oktober är planteringstiden inne. Gräv ur för rötterna och placera dem med ögonen något under jordbrynet. Kommer de djupare än 5 cm ner så försämras överlevnadsmöjligheterna och blomningen avsevärt. Täck de nyplanterade pionerna under första vintern med 10-15 cm täckbark då risk finns att rötterna fryser upp om det blir upprepade tö- och frysperioder.

    På det här sättet får du plantor som garanterat blommar andra sommaren efter plantering, under förutsättning att rötterna hade 3-5 ögon vid planteringstillfället. För mycket snabbverkande kväve kan äventyra blomningen och försämra invintringen. Lite P K-gödning efter blomningen hjälper till vid avmognaden och lite N P K på våren befrämjar tillväxten. Sprid alltid ut gödningen runt plantan, inte närmare än 20 cm från knopparna i centrum, eftersom sugrötterna finns ute i periferin. Stallgödsel direkt på knopparna kan ge gråmögel.

    Omplantering och delning sker likaledes i september-oktober. Plantan grävs upp med så mycket rötter som möjligt i en rejäl jordklump.

    Om du vill dela:
    Överflödig jord spolas av med vattenstråle och plantan delas med skarp kniv. Minst tre men gärna fler ögon per delning. Smårötter putsas av och ev. fula snitt snyggas till. Roten kan gärna ligga uppe i skugga ett par dygn så att snittytorna hinner torka till. Omplantering sker sedan på samma sätt som nyplantering. Passa på att spara några delninger till höstväxtmarknaden. En bra pionrot, med fler än tre ögon, bör kosta femtio till hundra kronor, beroende på sort, vid växtförsäljning eftersom plantskolepriset oftast är mer än det dubbla.

    Planteringsgropen för en buskpion förbereds på samma sätt som för de örtartade. Dock planteras buskpionen med fördel tidigt på våren och djupare så att förädlingsstället kommer tio till femton centimeter under jordytan. Om allt går väl så rotar sig på så sätt den ”ädla veden” och om pionen fryser tillbaka under vintern kan den eventuellt bryta på nytt från den ”ädla veden”. Täckning med uppkupad täckbark och ”granriskoja” de första vintrarna rekommenderas. Plantera gärna buskpioner så att de skyddas från tidig morgonsol om våren.

  • Svavelpioner
    Svavelpioner är inte så kräsna. Plantera som för vanliga luktpioner så klarar de sig utan bekymmer. Benmjöl – hornmjöl eller undermedlet Chrysan i botten på gropen. Välbrunnen stallgödsel i jorden som du fyller runt rötterna och lite täckning med grov täckbark under första vintern så går det säkert bra. En av mina odlarkamrater har dom i rader på en gammal åker. Där står de i ren lera och mår bra med massor av blommor.