Nu avslöjar jag nog min okunnighet men jag tror det betyder att man inte gillar något. Jag har gissat att det är en försvenskad förkortning av disaprove.

dissa Kommer från engelskans "diss", vilket är en förkortning av "disrespect". I sitt ursprung betyder det att behandla någon sämre än han/hon förtjänar, men i svenskan används det nuförtiden mer som att ignorera eller vara elak mot någon. Ibland även att avböja.

samt,

att såga någonting

att välja bort, avslå, spola. Även ofta om relationer.

att medvetet såra någon

enligt samma källa.

Tack kära ni! Min gissning for åt det hållet, men ville vara säker.

Jag använder ordet dissa sen flera år tillbaka (hörde det för första gången för kanske 10 år sen) och innebörden kan variera lite, precis som Claes har gett exempel på. Jag brukar nog mer använda det om saker/företeelser än om människor, men det beror kanske på att jag försöker vara trevlig mot de flesta i min omgivning ;-) Jag skulle t.ex. kunna säga att jag dissar en fest och betydelsen skulle då vara att jag avstår från festen för att jag tycker den verkar tråkig, att jag har bättre saker för mig.

Som sagt! men lite på rätt spår var jag i alla fall...

Och jag minns ett radioprogram (vilket?) där man hissade eller dissade nysläppta låtar.

Det tycks finnas lite olika förklaringar till bakgrunden. I ett annat slanglexikon på nätet hittade jag förklaringen att det kom från det engelska disconnect. Det skulle ha kommit in via internet som en beteckning på att man blev avvisad eller inte kunde komma in på en viss hemsida. Där ges betydelsen avvisa, förkasta. Så har jag nog uppfattat att det vanligen används i dag.

Första gången jag träffade på det var faktiskt här på forumet för många år sedan. Vi fick in en ny ung medlem, Andreas i Uppsala, som var 14 år tror jag och mycket självsäker. Han började sin bana med att tycka att jag "dissade" honom, när jag ställde mig tveksam till möjligheterna att odla palmer i stora delar av sydsverige. Jag och mina generationskamrater var gamla och konservativa och förstod inte ungdomens friska radikalitet. Första gången tror jag, som jag blev kallad konservativ, så jag minns detta väl. Jag blev väl lite störd av det kan tänkas! Andreas kämpade på och odlade ohärdiga saker med viss framgång men försvann sedan härifrån. Han kanske fick andra intressen.

Numera är det där med motsatserrna "hiss" och "diss" rätt vanliga. Det hittar man ofta i Göteborgs-Posten som kortrecensioner av olika företeelser. Mest är det på sportsidorna och nöjessidorna. Rätt slagkraftigt tycker jag - trots min konservatism!!!

Ja, det är inte helt enkelt att följa modet i ordbruk. Jag själv var som ett frågetecken när min bror på åttiotalet, sa att han skulle mingla.

Vaa, betyder det? Jag fick en förklaring men det kändes obekvämt att inte hajja på en gång!

Lite roligt tycker jag att det är med dessa nya ord. Inte för att själv använda men för att höra och känna efter. 

"Diss" har nog däremot använts sedan ganska lång tid innan internet dök upp, Kenneth. Minns ordet från 80-talet åtminstone!