Faktabank

Frensham

Art och grupp: Floribunda
Zon: 4
Färg: Röd
Blomtid: K – kontinuerligt
Doft: Svag
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

H: 120 cm (HMF)
B: 90 cm (HMF)

Norman 1946, Storbritannien

Foto: Eva Stade, zon 3-4




Uppdaterad 19 juli 2016 av Kristina i Småland

  • Frensham var på sin tid, den introducerade 1946, en dominerande röd rabattros. Själv planterade jag några exemplar som min mor köpt av en ambulerande trädgårdsmästare på södra Tjörn 1959 (tror jag);. Vi hade inte precis någon trädgård på den tiden utan en mycket karg sydöstvänd bergssluttning. Så vi fick skrapa ihop vad vi kunde hitta av jord i skrevorna och spä med vittrad småsten och lite köpejord. Med åren byggdes det upp något mera trädgårdsartat och marknivån höjdes vartefter ganska drastiskt på sina håll. När jag lämnade stället år 2001 tog jag med mig rosorna. jag var osäker på om de skulle klara sig eftersom jag inte fick upp några grundstammar och alla sticklingsplantor jag gjort av Frensham hade omkommit om inte sin första så i alla fall sin andra vinter. Alla bitar av buskarna planterades i uppsaliensisk lerjord, alla tog sig, alla överlevde första vintern och många gavs bort. Nu har jag en ganska liten planta hemma i min trånga trädgård, jag tror ynkligheten bland annat beror på att detta är ett typexempel på en ros som frodas bäst om den har lite stöd av en annan grundstam.

    Under de första 25–30 åren på Tjörn hade den aldrig några sjukdomar alls, den hör annars till de röda rosor som anses väldigt mottagliga för mjöldagg. Sedan köpte jag in en mängd nya gammaldagsrosor bemängda med svartfläcksjuka och rost, skulle det visa sig, och även Frensham drabbades i viss mån. Här i Uppsala har jag bara sett lite mjöldagg på den, men de andra båda svampsjukdomarna kan jag numera hantera så sådana har jag inte på mina rosor. 

    Frensham är en illasinnat taggig ros men en känd överlevare. I England hör den till de sorter man kan hitta i övergivna trädgårdar. Den hör till de gamla moderna rosor som den norska rosinventeringen letar efter. I Tyskland har man tagit upp den i odling igen framför allt för offentliga planteringar, eftersom den är så livskraftig. Dessutom blommar den förstås rikligt från juli till vintern, på Tjörn plockade vi årligen rosor i slutet av november. Men den saknar doft.
    Själv är jag förtjust i den karakteristiska luftiga blomformen och naturligtvis Frenshams tuffhet.